Om journalister och vad dom röstar på

DÖDLÄGE. Med jämna mellanrum kommer debatten och klagoropen. Somliga inom vänstern hävdar bestämt att media är högervridet, då slår högersympatisörer bakut och hävdar motsatsen och vice versa. Är det inte journalisterna det är fel på så måste det vara ägarstrukturen, journalistutbildningen eller vinstkraven som är problemet.

Men hur ligger det då till egentligen? Mediebruset har skummat igenom data och material som finns tillgängligt på området. Faktum är att det finns ingen politisk vridning, inga partipolitiska agenter som styr allting. Problemet består av lättja och underbemanning. Ett allt mer sensationsartat skrivande och rubriksättande i kombination med att allt ska gå fort.

Vi börjar i den änden. Hur röstar journalister i Sverige? På området finns data ifrån 1989 till 2006. Här följer ett utdrag:

• I journalistkåren är miljöpartiet och vänsterpartiet kraftigt överrepresenterade och moderater och socialdemokrater underrepresenterade. Två partier är underrepresenterade. Moderaterna och Socialdemokraterna. Bland allmänheten är andelen moderater dubbelt så stor, 28 procent mot 13 procent bland journalister.
• Skillnaden mellan de riksspridda Stockholmsmedierna och de övriga är stor. Bland de journalister som står för huvuddelen av den nationella rapporteringen om politik och ekonomi är moderaterna största parti. Andelen är nära tre gånger så stor bland journalister med ett stort potentiellt inflytande än bland övriga journalister. Här är underlaget mycket mer representativt gentemot befolkningen. Socialdemokraterna är det mest underrepresenterade partiet i denna inflytelserika grupp av journalister – både i jämförelse med allmänheten och med journalistkåren i sin helhet.
• Får den bristande representativiteten hos journalistkåren något genomslag i nyhetsrapporteringen om politik? Svaret är naturligtvis komplicerat, men en grundläggande förutsättning är att den bristande representativitet som utmärker journalistkåren i sin helhet också finns hos den begränsade grupp av journalister som dagligen formar den bild som allmänheten får av politiken i våra nyhetsmedier.
• I de grupper av journalister som kan antas ha ett mycket stort inflytande över den politiska nyhetsrapporteringen – redaktionellt ansvariga inom medierna och tongivande politiska journalister i nationella nyhetsmedier – är inte miljöpartiet eller vänsterpartiet överrepresenterade på samma sätt som i kåren i sin helhet. Däremot är miljöpartiet och vänsterpartiet kraftigt överrepresenterade i de grupper av journalister som kan antas ha ett begränsat inflytande över den dagliga politiska nyhetsrapporteringen.

Resultatet beskrivs i denna debattartikel av Kent Asp. I en kommentar till rapporten skriver Per Gudmundson på SvD:

Hela 23 procent, alltså nästan var fjärde journalist, angav Miljöpartiet som bästa parti. Det motsvarade vid tillfället en överrepresentation på närmare 400 procent. […] Och ska man tro siffrorna hade utvecklingen ännu inte nått klimax år 2006: exempelvis bland kvinnliga journalister yngre än 35 år var mer än var tredje, 35 procent, miljöpartist.

Det leder in oss på nästa fråga. Påverkar partisympatierna nyhetsrapporteringen? Vi borde ju kunna se en stor del nyheter om miljön då det uppenbart är viktigt för många av landets journalister. Faktum är att rapporteringen minskar kraftigt. Totalt har klimatrapporteringen minskat med 20 % jämfört med 2010, och 42 % jämfört med rekordåret 2009. Resultaten syns både i att färre reportrar bevakar ämnet, och att de reportrar som skriver producerar färre artiklar. Lorentz Tovatt, skribent på den populära bloggen Supermiljöbloggen:

Vi ser hur intresset för miljöfrågorna inte fått genomslag bland nyhetsrapporteringen i Sverige, och hur antalet nyheter faktiskt minskar. Detta trots de senaste årens alla alarmerande rapporter, stora demonstrationer och ökade medvetenhet och intresse hos allmänheten. Vi håller nu på med att ta fram nationella data över nyhetsrapporteringen. Är det så att folk bryr sig mindre? Nej, ett exempel på det är ju Supermiljöbloggens genomslagskraft och stora antal följare.

Nyhetsflödet verkar alltså inte direkt påverkas av partisympatier. Ett annat exempel på det är Lena Mellin, som många inom vänstern tycker är höger. Om hennes partisympatier styrde hennes arbete, skulle hon då verkligen gjort den där märkliga publiceringen angående arbetsmarknadsminister Littorin, som ledde till hans avgång? Med det sagt borde det egentligen inte vara något problem med att Socialdemokraterna är underrepresenterat i journalistkåren.

När det gäller "ägarstrukturen" så är det svårt att föra en relevant diskussion. Det finns varken forskning som är entydig eller en saklig argumentation om hur ägandet påverkar nyhetsflödet. Allt för ofta hamnar resonemanget i en plastfolie-konspiration. Det finns egentligen fem stora aktörer på mediearenan i Sverige. Sen finns det ett antal till som mest äger lokaltidningar, intressetidningar (och radio och filmkanaler) och internetsajter. Här är de mest inflytelserika medierna listade efter respektive ägare:

• Bonnier: TV4-gruppen, Dagens Nyheter, Expressen, Dagens Industri, Bonnier Tidskrifter
• Schibstedt: Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Metro, E24.se,
• Public Service: SVT, SR
• MTG: Viasat, TV3, TV6, en lång lista radiokanaler.
• Stampen: Göteborgsposten, flera stora lokaltidningar efter att Centertidningar styckats upp.

Själva ägarkoncentrationen i sig säger inte så mycket. Alls. Nyheter kan vara uruselt dåliga i Nordkorea, men de kan de vara i USA också. Man måste se djupare i varför rapportering och redaktionsarbete blir lidande.

Vad är det då som påverkar? I Sverige har nyheter blivit mer ytliga och sensationsartade till följd av ökade vinstkrav. Det har Mittuniversitetet konstaterat i en rapport. Och Mediebruset har redan skrivit om det. På ekonomiskt hårt ansatta redaktioner finns det nästan inga resurser för att faktiskt göra ordentlig research. Förutom då det redan finns en ett ämne som är stekhett. Då vill alla ha sin egna nyheter, sitt eget avslöjande. Ett exempel är när Expressen har tid att gå igenom 750 reseräkningar ifrån Håkan Juholt. Man konstaterade felaktigheter i två stycken (löjliga sådana). Men ändå lyckas man göra det till ett "KRISPANIKSKRÄCK"-scenario.

En som också uppmärksammat debatten om partisympatier bland journalister är Jesper Strömbäck, professor i medie- och kommunikationsvetenskap. Han skriver:

Svensk journalistik är vare sig höger- eller vänstervriden. Dess innehåll påverkas inte i någon egentlig utsträckning av politiska värderingar. Däremot styrs den av journalistiska nyhetsvärderingar, av medielogiken och av mediernas behov av spännande och dramatiska berättelser som kan fånga människors uppmärksamhet samtidigt som de passar de egna mediernas format och nyhetsvärderingar.

SNS Demokratiråd konstaterade i en rapport 2006:

I regel råder med andra ord ganska stor samstämmighet i hur olika medier värderar partierna och regeringsalternativen, oberoende av journalisternas privata partisympatier, färgen på tidningarnas ledarsidor och ägarnas intressen. När ett parti gynnas eller missgynnas så beror det främst på journalistiska, inte partipolitiska värderingar. Frågan om mediernas tendens handlar därför inte primärt om vänster- eller högervridning, utan om medievridning.

Det går inte att säga att "media är höger/vänster". Media eller medier som begrepp är idag inte lika tydligt som det var för bara några decennier sedan. I informationsåldern finns det mer nyhetskanaler och förmedlare än någonsin tidigare. Tiotusentals bloggar, PR-proffs, Twittereliten, kändisar, tidningar, radio, TV och så mycket mer utgör det kollektiva vardagsbegreppet "media".

Mediebruset vänder sig till de stora aktörerna, och till dess läsare/tittare/lyssnare. Vi vill föra en tveeggad debatt om hur journalister arbetar, för vi tror på att granskning ger bättre kvalitet. Att få till stånd en ansvarstagande kulturförändring och kvalitativ förbättring av svensk journalistik är vårt mål.

Vi menar på: att det inte handlar om enskilda journalister eller deras redaktionschefers partisympatier. Det skulle aldrig kunna förklara varför journalistiken blir slarvig eller stressad. Vinsten däremot, är en tydlig faktor som gör att gränsdragningen mellan information och underhållning blir allt mer oklar i rapporteringen. Politiska diskussioner görs till frågor om personlig maktkamp, det politiska spelet inför öppen ridå blir reality-TV och nyheter blir mer likt skvaller. Förenklingar gör nyheten lättare och väcker känslor som i sin tur förstärks av korta tidsförlopp, snabbhet och slagkraft. Konsekvensen? Nyhetsflödet uppfattas mer och mer som förvrängt, felaktigt och politiskt.

Tweeta