Hallelujahjournalistik gagnar ingen

När jag läste artiklarna om Alliansens järnvägssatsning var det något jag saknade mediebevakningen. Med lite hjälp av vän kom jag på vad det var som fattades; "Den kritiska frågan". Detta är väldigt typiskt för svensk journalistik av idag.

Jag tar artiklarna från DN och SvD ang järnvägsutspelet som ett exempel.

En bra medietäckning av ett politiskt utspel bör ha tre bärande delar.

1. En faktisk beskrivning av utspelet. Det brukar media klara bra, så även DN och SvD.
2. Media låter närmast berörda komma till tals. DN hade ett hallelujahreportage från Linköping, SvD lät gamle SJ-bossen komma till tals.
3. En kritisk granskning på redaktionellt utrymme.Här fallerar DN & SvD å det allra väldigaste. Visserligen kommer diverese tyckare att tycka på ledarsidor och debattsidor, oppositionen får komma till tals, men det är inte det jag menar.

Media ska granska makten, men då krävs att media ställer kritiska frågor. Sverige byggde stambanorna från mitten av 1800-talet och framåt. Vi kör fortfarande på dessa stambanor. Vad vi pratar om är en investering som ska bära i 100 år. Varför ställde ingen från vare sig DN eller SvD frågorna:

Varför satsar ni på gårdagens teknik? Varför inte höghastighetståg?

Jag valde DN & SvD i ovanstående exempel. Jag hade kunnat valt vilka som helst.

Att beskriva maktens gärning gör svensk media alldeles utmärkt. När det gäller enkel granskning såsom kvitton och representation är de också helt OK. När det gäller den typen av granskning som kräver att journalisten ifråga är insatt i sakfrågan ser det helt annorlunda ut. Väldigt få svenska journalister ägnar sig åt det grundläggande uppdraget.

Det är beklagligt och undergräver journalistikens legitimetet

Tweeta